Igenkännandets glädje

IMG_0626

I bland när man ger sig ut för att leta efter något kan det hända att man hittar något man inte ens hade en aning om att man sökte!

När jag nu ändå råkade befinna mig i Nora så tänkte jag att jag kanske skulle försöka att få stöta ihop med de där tre små gummorna. Kunde ju vara kul att få lite sällskap av några andra tanter, kanske ta en kopp kaffe och snacka lite.

Nu var det förvisso inte Marknaden i Nora den här helgen men väl Parkfesten och visst skulle man väl kunna tänka sig att, om inte alla tre, så i alla fall en eller annan liten gumma skulle kunna dyka upp där. Även vi små tanter behöver lite party och rock-and-roll ibland.

Men hur än jag sökte, och det ska ni veta att jag gjorde, bakom varje sten och buske…….

IMG_0577

……….så förblev jag den enda lilla gumman i stan.

När jag därför något slokörad släntrade över stadens torg fångades min blick av något som fick mitt dystra sinne att ljusna några grader. Till min förtjusning fick jag nämligen syn på den mest underbara lilla raritet till buss, en blå skönhet av årgång 1954. Ödmjukt och försiktigt tassade jag in i denna helgedom. Precis så såg den ut, den buss som i sjuttiotalets början, på gropiga vägar, tog mig den dryga milen till och från min skola. Det var minsann ingen modern och uppdaterad fordonspark som trafikerade det norrländska inlandet på den tiden heller.

Efter att tillsammans med bussens tidsenligt matchande chaufför, en längre stund ha vältrat mig i gamla, av typen goda, minnen, särskilt fördjupade vi oss i högertrafikomläggningen, så var det en mycket lycklig och upplivad tant som likt en åldrad Mary Poppins flög fram längs Noras kullerstensbelagda gator.

I bland är minsann livet superhärligfragelistiskhäxlighaledosigt!

/ Tantpåluffen

 

 

 

2 reaktion på “Igenkännandets glädje”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *