Den ljusnande framtid är vår!

IMG_1394.JPG

Japp, då har det äntligen hänt!

Min tid är här!

Så här i valspurten börjar man kunna göra en sammanfattning av budskapen, och det står helt klart att min framtid ser mer än lysande ut!

Partier som slåss om att kalla sig feminister och skolan som valets viktigaste fråga. Alla vill förbättra kvinnornas villkor och läraryrket ska bli ett drömjobb.

Så, efter att i över femtio år, ha levat som underdog, diskriminerad och åsidosatt kan jag nu med glädje konstatera att jag plötsligt hamnat i det vinnande laget.

Jag ser med spänning fram emot att få inhysta de erkännanden och belöningar som nu kommer att strömma emot mig efter valet, och precis som scouterna så är jag både förberedd och redo.

Kan en gammal tant och skolfröken göra annat än jubla?!!

 

Aloha, Namaste, allt gott!

/Tantpåluffen

 

 

Helgstädning

IMG_1308.JPG

En riktig tant helgstädar!

Det är inget man ska tro att man slipper bara för att man är på luffen, å nä, så enkelt kommer man inte undan.

I en dams handväska döljer sig allt från läppstift till atlantångare konstaterade en klok man jag en gång mötte.
Jag kan berätta att i en tants bil ryms ändå mer.
Ett mindre bibliotek, ett välfyllt skafferi, en normalstor garderob, skor för alla väder, stickor och garner, panå och färger, ja kort sagt, frisiduller och pruttilutter och sånt där som tanter gillar.
Dessutom får bilen tjäna som sovplats vissa nätter, och vi talar inte om en husbil utan en liten men naggande god Almera.
Ja ni förstår, nog behöver det städas.

Så för att hämta styrka och komma i stämning inför dagens gärning började jag dagen med en promenad vid Högklint.

IMG_1295.JPG

Rasande vackert kan jag tycka och med hemlandskänsla. Nog är det lite av mini Höga Kusten över det hela?

Så till sist, innan jag dyker ner bland skurhinkar och putstrasor har jag en liten ursäkt att framföra.
Det gäller framförandet av halvkvädna visor, vilket vissa av mina läsare anser vara ett oskick.
I gårdagens inlägg nämnde jag LN-dieten, utan att närmare beskriva densamma.
Svensken är dock en nyfiken person, pigg på nya idéer, varför den vetgirige genast googlade företeelsen.
För en gångs skull kunde dock inte det allvetande Google sprida upplysningens ljus över sina famlande sökare.
Slokörade och molokna och med tydlig stringens i tonen vände man sig då till själva källan med ett tydligt krav att nu fick jag verkligen lov att sjunga ut.
Så, jag ber så mycket om ursäkt, böjer mitt huvud i skam, och sjunger visans slut.

LN-dieten är vad vi tanter går efter i vår kosthållning. Det handlar om att få i sig Livets Nödtorft.

-Och hur vet man då vad som ingår i Livets Nödtorft, frågar vän av ordning.
-Hur vet man att man gör RÄTT?

Man känner efter, och konsulterar sin kvinnliga intuition, svårare än så behöver det inte vara för en tant.

Och för den här tanten ingår definitivt tunnbrödmackor med mese och en kopp kaffe i det jag kallar Livets Nödtorft. 🙂

Aloha, Namaste, allt gott!

/ Tantpåluffen

LN-dieten

IMG_1294.JPG
Även om vi tanter är tämligen trendokänsliga av naturen så kan vi ändå förstå vikten av att hålla lite koll på omvärlden.
Vill man t ex hejda en skenande hjord som är på väg mot stupet så måste man förstå vad de springer mot.
Nå väl, efter lite trendspaning har jag förstått att i dagens Sverige är det viktigt med dieter och att i bild visa upp sina dagliga måltider och hälsosamma livsföring.
Därför kommer här mitt bidrag i denna brännande fråga.
Ovan ser ni en bild av en rätt typisk frukost i den så kallade LN- dieten, bestående av tunnbröd, mese och en kopp kaffe. Här tipsar jag om en campingvariant bara för att visa att en diet inte behöver begränsa ditt liv, du kan ta den med även på dina resor.
I din hemmiljö är naturligtvis tunnbrödet hembakat i vedeldad ugn, mesen är tillverkad hos din lokala getfarmare och kaffet är kokat i kaffepannan på vedspisen.

Nog med trendigheter för idag.

I övrigt kan jag meddela att nu verkar Vår herre och jag ha samma väderapp. Regn vid nio sa appen och det stämde, och eftersom jag är en både klok och rådig tant såg jag till att få ner tältet medan det var torrt.

IMG_1282.JPG

Något som visade sig vara en evig välsignelse för nu har vädergudarna minsann gaddat ihop sig med dunder och brak här i Visby.

IMG_1286.JPG

Men Gud skapade ingen brådska, jag tar mig en påtår, lutar mig tillbaka och inväntar bättre tider.

Aloha, Namaste allt gott!

/ Tantpåluffen

Mod

IMG_1229

Vad modig du är!

Jag vet inte hur många gånger jag hört de orden den senaste tiden, och ändå kan jag inte riktigt ta till mig dem, det är nämligen inte så jag ser mig själv, jag är i själva verket en riktig fegis.

De orden brukar oftast komma som en replik när någon frågar var jag bor och vad jag gör. Det senaste ett och ett halvt året har jag nämligen bott i kappsäck, vilket verkar vara något rätt ovanligt för en kvinna i femtioårsåldern.

För två år sedan hade jag både hus och lägenhet samt det som kallas ”fast jobb”. Jag levde rätt ”planerat”, försökte fundera ut vad som var bäst och klokast, vilka investeringar som skulle löna sig och vad jag gjorde bäst i att låta bli, jag levde kort sagt ganska mycket efter huvudet, efter vad jag enligt bästa förmåga kunde fundera ut. Ganska traditionellt skulle man kunna säga, och rätt tråkigt.

Så en dag insåg jag plötsligt att det sättet att leva hade varit ”så där”. Kanske skulle jag testa att släppa taget en stund, släppa kontrollen och bara gå på känslan, utan planerande. Jag bestämde mig för att testa en månad, och på den vägen är det.

Det gick rätt snabbt att sälja hus, säga upp mig från jobbet, säga upp lägenheten, göra mig av med grejer,  magasinera det som var kvar och ge mig ut på en okänd resa med lätt packning och magen som gps.

Men modig, nja jag vet inte.

Kanske är det precis som Malcom Gladwell skriver i sin bok ”David och Goliat”:

”Mod är inte något som du redan har och som gör dig djärv när de hårda tiderna kommer. Mod är vad du förvärvar när du har gått igenom de hårda tiderna och upptäcker att de inte är så hårda trots allt”

Och säg den tant i femtioårsåldern som inte gått igenom hårda tider.

Så kanske är det så att även vi som definierat oss som fegisar i ungdomen, vi känsliga, räddhågade, vi som alltid haft både hängslen och livrem, vi som tänkt både före och efter, kanske är det så att vi på ålderns höst blir modiga på grund av att mod är något inlärt.

Vi människor har nämligen inte bara en benägenhet för rädsla, vi är också rädda för att vara rädda, så den som varit mycket rädd i sina dagar har verkligen haft ymniga förutsättningar till träning.

Om livet ger dig en citron, gör saft av den.

Livet gav mig rädsla, och därmed incitament att övervinna den. Och kanske, kanske gjorde det mig något modigare med åren.

Alhoa, Namaste, allt gott!

/Tantpåluffen

 

Ännu en dag i Paradiset!

IMG_1072.JPG
-När ni svenskar dör och kommer till himlen så kommer ni att bli förvånade över att ni känner igen er. Ni lever nämligen redan i Paradiset!
Orden är Janesh Vaidyas och de är baserade på en indisk traditionell ayurvedaläkares skarpsynta iakttagelser av förhållandena i vårt land.
Vi har de tre grundförutsättningar som behövs för ett gott liv. Rent vatten, ren luft och fred. Saker vi svenskar tar för givna men som vi bara genom att slänga en snabb blick på kvällsnyheterna med all önskvärd tydlighet måste förstå inte är något som är allom givet.
Det kan vara bra att påminna sig lite om detta faktum, nu när höstmörker och jobbångest kommer smygande så smått.
Själv påminde jag mig idag genom att inta mitt förmiddagskaffe på Café Paradiset, och det kändes faktiskt precis så där paradisiskt som namnet utlovade.
Paradiset ligger innanför murarna i Visby och fördelen med att vara i en turistmetropol när säsongen är över är att då får man liksom plats.
Dessutom är inte folk så stressade, utan man kan sitta där och sippa både tre- och fyrtår tillsammans med caféägarinnan. På ett par timmar, när man avhandlat det mesta från gamla släktgårdar till den kommunala verksamheten, så har man faktiskt lärt sig en hel del om den plats där man befinner sig.
Men nu är kvällen kommen i Paradiset.
Mörkret ligger tätt och vågorna rullar in med ett ljud som får mig att osökt tänka på Bertil Perrolf. Den minnesgoda läsaren kommer kanske ihåg hur han på julnatten vandrade runt i Visby, intervjuade folk och spelade musik och i bakgrunden kunde man höra hur vågorna rullade in över Visby stränder.
Jag får nypa mig i armen och påminna mig om att ännu är det sommar i Paradiset.

IMG_1105.JPG

Aloha, Namaste, allt gott!

/ Tantpåluffen

Jag är i hatten!

IMG_1006.JPG

Varje stad med aktning bör ha en hattaffär!

Det är en sanning man förstått i Örebro. Alldeles invid slottet ligger den gamla anrika butiken Törnqvist hattar, en oas och guldgruva för en riktig tant.

Jag vill inte påstå att det är enda orsaken till att jag landar i Örebro för tredje gången den här sommaren, men det är klart, nog hjälper det till.

IMG_1010.JPG

Så till dagens fikatips.
Café Java på Kungsgatan.
Smarrigt fika, goda mackor och bra lunch. Rätt trångt vid lunchtid så för den folkskygge rekommenderas andra tider eller t o m annat ställe.

IMG_1011.JPG

Aloha, Namaste, allt gott!

/ Tantpåluffen

 

 

Tillbaka till brottsplatsen

IMG_0989.JPG
Dagens konditoribesök skedde i Arvika.
Nu undrar säkert vän av ordning hur det kommer sig att Tanten inte formligen rullar fram så som hon frossar i bakelser och bullar, och i sanningens namn ska sägas att jag faktiskt inte har en aning.

Caféet var väl inte det exklusivaste i stan men jag valde det för inredningens skull. Original 50-tal skulle jag ha sagt men expediten påstod att det var 40-tal, och jag är inte den som tjafsar med nån som förser mig med kaffe.
Stället andades nostalgi och hade begåvats med det originella namnet City.

IMG_1001.JPG

Inte bara caféet andades nostalgi, det gjorde hela stan faktiskt.
För trettio år sedan tillbringade jag en icke oansenlig del av min fritid i sagda stad.
I särskilt gott minne har jag ”marten” som traditionsenligt gick av stapeln nån gång i början av oktober.
Under denna högtid åts det litervis av kålsoppa. Hur det gick till har jag aldrig förstått men av någon underlig anledning var Olle och jag, Lappen och Lapplisa, utsedda till helgens kockar, vi som aldrig ens ätit, än mindre lagat denna värmländska nationalrätt.
Efter att ha konsulterat Kents mormor i Ottebol, en äkta husmor av den gamla stammen, skred vi till verket.
Vi skar kål i timmar och ändå var vi bara halvvägs, varför vi skyndsamt konstaterade att det nog var fel i receptet och struntade i de sista huvudena.
– Inte var det nåt fel på smaken, men var tusan är kålen, blev omdömet från de värmländska kålsoppeproffsen.

I dag kunde jag inte se den minsta antydan till någon stundande ”marten”, men väl spår av en annan begivenhet.
”Viskvinnefestivalen”!
Det ni mina damer och herrar, det är i sanning en tillställning som passar en tant!
För något visare än en riktig tant är ju svårt att hitta!

IMG_1003.JPG

Aloha, Namaste, allt gott!

/ Tantpåluffen

Fika, fika,fika

20140808_095626Jag fick lite bassning häromdagen av en läsare. Hon tyckte att det varit lite dåligt med information på bloggen på sistone.

Jag håller helt med, vad är det här för typ av luffarblogg när bloggerskan inte delar med sig vad hon gör och åker varje dag? Finns inte en människa som kan följa resrutten utan blogginlägg.

Därför kommer nu här en kort resumé av de senaste två veckorna. I korthet skulle man kunna sammanfatta det med fika, fika,fika.

Vi tanter gillar ju som bekant att dricka kaffe. Här ovan ses bloggerskan intaga sagda dryck högt ovan trädtopparna, på en plats som av dess ägare kallas för ”Oasen i himlen”. Denna oas är belägen i Gävle.

Här följer ett urval caféer som jag kan rekommendera

IMG_0917

Elsa Andersson i Norberg

IMG_0923

Café Tutingen i Askersund

IMG_0934

Vete och Råg i Hjo

Så har jag avnjutit några droppar på Krogstråket i Östersund, nåja, ska erkännas att det inte bara var kaffedroppar i det fallet, men en och annan kaffetår hanns också med i den staden. Dessutom stötte jag på både Storsjöodjuret

IMG_0806

 

samt fann att man använde min söta systerdotter för att locka inflyttare till stan.

IMG_0807

Några droppar kaffe lyckades jag även få under Urkultsfestivalen, och det var droppar gjorda med kärlek och glädje

IMG_0829

 

I Härnösand lyckades jag prata till mig en klipptid trots att frissan var uppbokad över öronen så här efter semestern. Berätta inte för någon för då kanske hennes kunder som stod på väntelistan blir lite sura.

IMG_0867

och så här glad och nyklippt åkte bloggerskan sedan söderöver

IMG_0874

En sväng till ”barnbarnet” i Hunnebostrand hann det också bli, gosig lurvtuss som sängkamrat

IMG_0958

 

Så konstateras att det inte bara varit sol i sommar, varje gång jag varit i Värmland har det regnat.

IMG_0969

 

Under festivalen på Ängsbacka gick det förhållandevis bra men i Charlottenberg fick jag inomhuspool i förtältet.

Så kära läsarinna, jag hoppas detta lilla sammandrag på något sätt ändå kan reparera min försumlighet. även om jag är kvinna och vi tanter ju sällan går av för hackor, så märker jag att jag har vissa problem med att manövrera allting, läsa karta, köra, hitta tältplats, dricka kaffe och dessutom fota och blogga, men jag lär mig, jag lär mig.

Så till vi ses igen säger jag

Aloha, Namaste, Allt gott!

/Tantpåluffen

 

 

 

 

 

Hjärnan förstår inte inte

IMG_0972

Det är inte lätt att vara luffartant i vårt västra grannland!

Ta bara det här med vägskyltningen. Vem kom på den lysande idén att sätta upp vägskyltar som berättar vilken hastighetsbegränsning det INTE är?

Hur stor nytta har man av det menar jag?

Stadigt och fint, med tungan rätt i munnen rullade jag vägen fram och försökte så gott det gick att vara en laglydig trafikant. I färskt minne fanns den åthutning jag fick i fjol när en barsk poliskvinna fräste till mig att ”ta det litt rolig och bli som ett normalt männske”, sedan hon med blinkande ljus och tutande sirener prejat in mig på en parkeringsplats. Nä minsann, en sådan behandling tänkte jag inte tåla en gång till!

Och så kommer då denna skyltning och ställer till det. Jo då tack, jag vet att det nyss har varit hastighetsbegränsning på 60, det vet jag, och visserligen är det rart och gulligt att berätta för mig att det har varit det men nu gäller inte det längre, men är det inte fortfarande lite information som fattas?

Om det inte är 60, så kan det ju vara 70, 80, 90 eller kanske 40.

Ja, jag testade mig fram lite men det enda som hände var att ilskna medtrafikanter tutade och hytte med näven. Det slutade med att jag lade mig bakom en lagom fin bil och höll jag samma hastighet som den, i förhoppning om att bilens åldrade chaufför var en laglydig vägtrafikant. Jag undrar just om den förklaringen skulle hållit om polisen haft hastighetskontroll?

En annan sak jag undrar över är om norrmännen använder samma taktik när de skriver inköpsnotor?

Inte kaffe

Inte hushållspapper

Inte barnmat

inte …………

Jag får nog smyga mig in på Kiwi eller Coop i morgon och kolla om det ligger någon kvarglömd nota  i någon korg

Aloha, Namaste,  Allt gott

/Tantpåluffen

 

 

Förtätat

IMG_0952.JPG

Ta Vara på ditt besök!
Den käcka uppmaningen möter mig på en av alla de otaliga informationstavlor som kantar våra vägar.
Jo du, det är lättare sagt än gjort det!
Här nere på plattlandet står ju tätorterna som spön i backen.
Knappt hinner jag starta och få upp farten förrän de ligger där som på ett pärlband. Hjo, Skövde, Skara, Vara, lika tätt som en knottsvärm på Janne Vängman-torpet.
Det tar ju för i helsike en hel dag att komma ens tio mil om man ska ta vara på alla de besöken!
Fast det är klart, inte undra på att det är tätt, det går ju lätt att stoppa in byar där marken är alldeles platt.
Hemma i Norrland är det annat. Där är det inte tätare än att man hinner höra en halv ljudbok innan man kommer till nästa ort!

Aloha, Namaste, allt gott!
/Tantpåluffen

Pin It on Pinterest