Etikettarkiv: Café

Den som söker skall finna

IMG_2041

Jag brukar väl inte direkt tappa bort saker men rätt ofta förlägga både det ena och det andra. Något som fått till följd att jag ägnat åtskilliga timmar av mitt liv åt att leta försvunna grejer och hissat åtskilliga ögonbryn av förvåning när jag hittat de mest  egendomliga saker på fullständigt otänkbara ställen.

Min omgivning har, till min förtret, ömsom irriterat, ömsom roat och med stor iver skrivit mig denna tankspriddhet på näsan. Hur kul är det på en skala? Disträ och tankspridd är inte något man gärna skriver in i sitt cv.

Det var i alla fall min uppfattning fram till den välsignade dag när jag i en bokhandel hittade ”Handbok för tankspridda”.

Vilken underbar titel, som vatten för en ökenvandrare!

Igenkännandets befriande skratt rullade, med en styrka som fick gardinerna att fladdra, genom rummen på det café där jag med iver snubblat in med fokus att snabbast möjligt kunna få försjunka i mitt nya bokfynd.

När min hyschande och något generade son väckte mig ur min boktrans kunde jag glädjestrålande berätta för honom om fördelen med att vara tankspridd, nämligen en osedvanlig förmåga till starkt fokus.

Förutom en mängd dråpliga och pinsamma vittnesmål från själsfränder runt om i landet, innehöll boken en mängd tips och trix både för att komma ihåg och hitta saker. Dessutom hävdade författaren att tankspriddhet faktiskt är en mycket fin egenskap, ett tecken på hög grad av mänsklighet och en förmåga till stark koncentration (dock på något annat).

Kan man tänka sig?! Någon som säger att denna förhatliga egenskap egentligen är mycket fin. Vi tankspridda trollbinds av det som fångar vårt intresserade, så till den grad att allt annat liksom försvinner. Det ligger alltså något i bilden av den tankspridde professorn, för hur skulle någon kunna ta sig hela vägen till en professorstitel utan mycket stark förmåga till koncentration?

Nå, det är många år sedan den här händelsen och troligen hjälpte boken en hel del, för med åren förlägger jag allt färre saker. Kan ju i och för sig också bero på att jag gjort mig av med en massa grejer och förenklat och skalat av mitt liv, det finns liksom inte lika mycket prylar att virra bort numera.

Icke desto mindre lyckades jag i dag tappa en mycket väsentlig sak, nämligen min bil!

IMG_2023

Det var flera än jag som beslutat sig för att åka till Huseby bruk på julmässa i dag, vi var nog att räkna i tusental.

Mässan anses tydligen vara Nordens största med ett besökarantal på 30 000. Det var en himla trevlig tillställning, så den rekommenderar jag å det starkaste, men kom för allt i världen ihåg var ni parkerade bilen, särskilt om ni ämnar stanna tills det blir mörkt. Parkeringen är nämligen stor och där är kolsvart, att hitta sin bil är som att hitta en nål i en höstack.

IMG_2042

När du väl har koll på var du parkerat så tycker jag du ska invänta mörkret. Då lyses den vackra, gamla bruksmiljön upp av en stor mängd marschaller vilka tillsammans ett otal ljusslingor skapar julstämning även en varm och småregnig dag som denna.

IMG_2048

Hur det gick med bilen då?

Jo då, efter en längre stunds famlande i mörkret, bland tusentals bilar, så hittade jag till slut min lilla pärla. När jag väl släppte hjärnan och i stället gick på känslan så löste det hela sig. När jag slutade försöka räkna ut var jag hade ställt bilen, så stod den plötsligt där, mitt framför näsan på mig.

Tricket när man slarvat bort något är nämligen att ha lite is i magen, att ta det lugnt, för det är som min mamma brukar säga:

-Allt som inte är stulet kommer tillbaka!

Aloha, Namaste, allt gott

/TantTankspridd

Viloläge

IMG_1861.JPG

-Hur går det för luffartanten egentligen? Det var länge sen hon hörde av sig.

Ja, så är det, det ska villigt erkännas att på luffarfronten är det bara skit. Tanten har legat av sig fullständigt,både beträffande resor och kaffedrickande.
Först var det då det där med den avtagande sommarvärmen, vilket gjorde tältlivet mindre lockande. I den vevan råkade jag befinna mig i de djupa smålandsskogarna i närheten av min syssling Lena som så lägligt föreslog att jag kunde få tak över huvudet hos henne en tid, och där är både vackert och trevligt med hundpromenader och kattungar så aktar hon sig inte noga kan hon riskera bli ”sysslingbo” för tid och evighet 🙂
Så var det det där med ”frökenhjärtat” som nöp till så dant när jag hamnade på en värmländsk skolgård strax innan skolstart. Sånt är verkligen inte att leka med, det kan få förödande konsekvenser för en luffarkarriär. För min del resulterade det i att jag sedan en tid tillbaka luffar runt i olika klasser där pigga elever på skorrande småländska undrar vilket land jag kommer från. Jag vet inte om det är mitt vilda tungomål eller det faktum att klasserna är så mångkulturella som föranleder frågan.
Så som sagt, med luffandet är det för tillfället rätt uselt.

Nå, kaffedrickandet hålls i alla fall på en någorlunda hygglig nivå tack vare lärarrummets kanske viktigaste inredningsdetalj, kaffebryggaren. Värre är det då på bakelsefronten varför jag har ålagt mig själv att göra ett krafttag och skärpa till mig.
Därav kommer nu denna rapport från Vaggeryd och Jonssons café.
En tant måste ju med nöd se till att hålla sin kakkonsumtion på en hög och jämn nivå.

IMG_1863.JPG

Jonssons konditori är ett av två konditorier i Vaggeryd. Det andra heter Ritz och ligger mitt emot, tvärs över torget. Jag har naturligtvis testat båda ställen men måste nog säga att Jonssons får pluspoäng både för att de tillhandahåller kaffekoppar med fat och alltså inte fallit för oskicket med muggar, har en hemtrevligt tickande köksklocka i stället för skränande radio eller TV, SAMT att de har en hederlig neonskylt av gammaldags snitt ovanför dörren. Det är inte bara bakelserna som gör ett konditori.
Inredningen går i teak och andas därför 60-tal vilket känns trevligt, tyvärr äger inte bord och stolar samma charm men man får väl fästa blicken på den vackra bröddisken i stället för att stirra rakt ner i bordet.

IMG_1852.JPG

I övrigt måste jag säga att jag smått förälskat mig i Småland. De röda stugorna, de betade hagarna och slingrande vägarna, skogen och de små byarna, ja på många sätt likt mina hemtrakter men fasen så mycket mera centralt, på ett par-tre timmar är man i Köpenhamn om man tar tåget. Inte illa, inte alls illa!

Så för närvarande är alltså tantens luffande av en mer begränsad och stilla karaktär och ska väl så vara. Hatten har inte åkt upp på hyllan än, å nä då, så är det alls inte.
Det är nog mera så att var sak har sin tid och just nu är tid att lugnt och stillsamt invänta vad Universum här näst kan tänkas ha i rockärmen till en luffande tant.

Aloha, Namaste, allt gott!

/Tantpåluffen

Åter till ordningen

IMG_1529.JPG

Ja, välkomna till en stund i trivsam miljö, nu är ordningen återställd och tanten är sitt vanliga godmodiga jag igen.

Det blir lätt så otrevligt när vi tanter brusar upp, folk vet inte riktigt vad de ska göra eller hur de ska ta det.
Ja det är klart en del har ju sina standardreaktioner, då tänker jag på en viss typ av män, såna som blir förfärligt besvärade när vi kvinnor inte vet vår plats att vara väna kuttersmycken, utan i stället opassande höjer rösten så det ångar ur öronen.
”Klimateriekärring”, morrar dessa män om kvinnan är i åldern att PMS-häxa är ett överspelat epitet. Och med det anser de saken överspelad och utagerad, sakna relevans och värde och endast vara ett resultat av kvinnans så labila hormoner. Ack ja, såna fän det finns!

Hur blir det med cafétipsen, undrade en läsare. Kan inte tanten fresta oss med några läckra bilder på smarriga bakelser i stället för att leka politisk agitator, vi är så innerligt trötta och mätta på den senaste tidens ensidiga valfläskdiet.
Naturligtvis, kära läsarinna!
Ordningen är återställd, tanten är glad och kan idag rekommendera Elsies i Nässjö. Ett café med anor från 30-talet, men i den här tappningen sedan 1958. Väldigt trivsamt på alla sätt, inte minst den välkomnande texten på trappan. I dag drivs caféet av två av Elsies barn och stället är varsamt renoverat med en tydlig kvarvarande känsla av femtiotal.
Dock får jag göra läsarinnan besviken vad gäller smarriga bakelser, vet inte vad som hänt, om tanten gått och blivit nyttig men bakelserna har allt mer blivit utbytta mot smarriga mackor.

IMG_1530.JPG

Vad övrigt kan man säga om Nässjö?
Tja, staden fyller 100 år i år, och de har kandiderande politiker som verkar vara av samma årgång

IMG_1532.JPG

Säga vad man vill, men det verkar vara krut i folk här på Småländska höglandet 🙂

Men nu säger jag som mina barn sa när de var små, nu ska jag sova så det snabbt blir i morgon.
Jag ämnar nämligen äta grötfrukost hos Elsie.

IMG_1527.JPG

Aloha, Namaste, allt gott!

/ Tantpåluffen

Jo då, jag är kvar!

IMG_1463
Var är tanten? Är hon fortfarande på luffen? Och hur blir det med fikatipsen?

Frågorna hopar sig här på redaktionen.

Jo då, tanten luffar vidare, så snabbt ger inte en riktig tant upp. Visserligen får man snart säga som Ronja Rövardotter, ”det är en kall sommar vi har”, men som den förutseende tant jag är har jag gjort mig en sväng till mina nordliga hemtrakter och bytt ut sommargarderoben mot en mer höstanpassad, innehållande mamelucker och yllesockor.

När jag ändå var hem omkring passade jag också på att ta min medborgeliga rättighet att rösta i höstens alla tre val, så nu väntar jag bara med spänning på resultatet på söndag. Vi tanter ligger ju rätt fint till i år.

Och så har vi det här med fikatipsen.

I dag vill jag rekommendera Hedberg Bok- och Musikcafé i Visby, ett himla trivsamt ställe.

IMG_1444

På Hedbegrs har jag hängt en hel del den här veckan. Smaskigt fika och skön musik, ett riktigt trivsamt ställe att försjunka i en god bok.

IMG_1443

Böcker att försjunka i har jag hittat gott om här på Almedalsbiblioteket. Har man vistats mer än en halv vecka på en ort bör man skaffa lånekort där. Jag har snart en hel kortlek med lånekort från olika städer 🙂

Almedalsbiblioteket har för övrigt också ett mycket trevlig café med fin utsikt.

IMG_1137

Något som en del verkar missa, men det är en annan historia.

I övrigt kan jag meddela att solen går ner i väster även här på Gotland, och månen har varit full, vilket han verkar ha varit rätt ensam om för övrigt. Partyt har nämligen avtagit här i sommarstaden Visby.

Lugnet har kommit i takt med att turisterna åkt, de enda som nu hörs skräna är diverse  sjöfåglar och t o m de är rätt lugna där de behagfullt guppar runt i vattnet.

IMG_1440

Det var allt för den här gången från er utsända tant i landet, till vi hörs nästa gång säger jag:

Aloha, Namaste, Allt gott

/Tantpåluffen

 

 

 

Ännu en dag i Paradiset!

IMG_1072.JPG
-När ni svenskar dör och kommer till himlen så kommer ni att bli förvånade över att ni känner igen er. Ni lever nämligen redan i Paradiset!
Orden är Janesh Vaidyas och de är baserade på en indisk traditionell ayurvedaläkares skarpsynta iakttagelser av förhållandena i vårt land.
Vi har de tre grundförutsättningar som behövs för ett gott liv. Rent vatten, ren luft och fred. Saker vi svenskar tar för givna men som vi bara genom att slänga en snabb blick på kvällsnyheterna med all önskvärd tydlighet måste förstå inte är något som är allom givet.
Det kan vara bra att påminna sig lite om detta faktum, nu när höstmörker och jobbångest kommer smygande så smått.
Själv påminde jag mig idag genom att inta mitt förmiddagskaffe på Café Paradiset, och det kändes faktiskt precis så där paradisiskt som namnet utlovade.
Paradiset ligger innanför murarna i Visby och fördelen med att vara i en turistmetropol när säsongen är över är att då får man liksom plats.
Dessutom är inte folk så stressade, utan man kan sitta där och sippa både tre- och fyrtår tillsammans med caféägarinnan. På ett par timmar, när man avhandlat det mesta från gamla släktgårdar till den kommunala verksamheten, så har man faktiskt lärt sig en hel del om den plats där man befinner sig.
Men nu är kvällen kommen i Paradiset.
Mörkret ligger tätt och vågorna rullar in med ett ljud som får mig att osökt tänka på Bertil Perrolf. Den minnesgoda läsaren kommer kanske ihåg hur han på julnatten vandrade runt i Visby, intervjuade folk och spelade musik och i bakgrunden kunde man höra hur vågorna rullade in över Visby stränder.
Jag får nypa mig i armen och påminna mig om att ännu är det sommar i Paradiset.

IMG_1105.JPG

Aloha, Namaste, allt gott!

/ Tantpåluffen

Jag är i hatten!

IMG_1006.JPG

Varje stad med aktning bör ha en hattaffär!

Det är en sanning man förstått i Örebro. Alldeles invid slottet ligger den gamla anrika butiken Törnqvist hattar, en oas och guldgruva för en riktig tant.

Jag vill inte påstå att det är enda orsaken till att jag landar i Örebro för tredje gången den här sommaren, men det är klart, nog hjälper det till.

IMG_1010.JPG

Så till dagens fikatips.
Café Java på Kungsgatan.
Smarrigt fika, goda mackor och bra lunch. Rätt trångt vid lunchtid så för den folkskygge rekommenderas andra tider eller t o m annat ställe.

IMG_1011.JPG

Aloha, Namaste, allt gott!

/ Tantpåluffen

 

 

Tillbaka till brottsplatsen

IMG_0989.JPG
Dagens konditoribesök skedde i Arvika.
Nu undrar säkert vän av ordning hur det kommer sig att Tanten inte formligen rullar fram så som hon frossar i bakelser och bullar, och i sanningens namn ska sägas att jag faktiskt inte har en aning.

Caféet var väl inte det exklusivaste i stan men jag valde det för inredningens skull. Original 50-tal skulle jag ha sagt men expediten påstod att det var 40-tal, och jag är inte den som tjafsar med nån som förser mig med kaffe.
Stället andades nostalgi och hade begåvats med det originella namnet City.

IMG_1001.JPG

Inte bara caféet andades nostalgi, det gjorde hela stan faktiskt.
För trettio år sedan tillbringade jag en icke oansenlig del av min fritid i sagda stad.
I särskilt gott minne har jag ”marten” som traditionsenligt gick av stapeln nån gång i början av oktober.
Under denna högtid åts det litervis av kålsoppa. Hur det gick till har jag aldrig förstått men av någon underlig anledning var Olle och jag, Lappen och Lapplisa, utsedda till helgens kockar, vi som aldrig ens ätit, än mindre lagat denna värmländska nationalrätt.
Efter att ha konsulterat Kents mormor i Ottebol, en äkta husmor av den gamla stammen, skred vi till verket.
Vi skar kål i timmar och ändå var vi bara halvvägs, varför vi skyndsamt konstaterade att det nog var fel i receptet och struntade i de sista huvudena.
– Inte var det nåt fel på smaken, men var tusan är kålen, blev omdömet från de värmländska kålsoppeproffsen.

I dag kunde jag inte se den minsta antydan till någon stundande ”marten”, men väl spår av en annan begivenhet.
”Viskvinnefestivalen”!
Det ni mina damer och herrar, det är i sanning en tillställning som passar en tant!
För något visare än en riktig tant är ju svårt att hitta!

IMG_1003.JPG

Aloha, Namaste, allt gott!

/ Tantpåluffen

Fika, fika,fika

20140808_095626Jag fick lite bassning häromdagen av en läsare. Hon tyckte att det varit lite dåligt med information på bloggen på sistone.

Jag håller helt med, vad är det här för typ av luffarblogg när bloggerskan inte delar med sig vad hon gör och åker varje dag? Finns inte en människa som kan följa resrutten utan blogginlägg.

Därför kommer nu här en kort resumé av de senaste två veckorna. I korthet skulle man kunna sammanfatta det med fika, fika,fika.

Vi tanter gillar ju som bekant att dricka kaffe. Här ovan ses bloggerskan intaga sagda dryck högt ovan trädtopparna, på en plats som av dess ägare kallas för ”Oasen i himlen”. Denna oas är belägen i Gävle.

Här följer ett urval caféer som jag kan rekommendera

IMG_0917

Elsa Andersson i Norberg

IMG_0923

Café Tutingen i Askersund

IMG_0934

Vete och Råg i Hjo

Så har jag avnjutit några droppar på Krogstråket i Östersund, nåja, ska erkännas att det inte bara var kaffedroppar i det fallet, men en och annan kaffetår hanns också med i den staden. Dessutom stötte jag på både Storsjöodjuret

IMG_0806

 

samt fann att man använde min söta systerdotter för att locka inflyttare till stan.

IMG_0807

Några droppar kaffe lyckades jag även få under Urkultsfestivalen, och det var droppar gjorda med kärlek och glädje

IMG_0829

 

I Härnösand lyckades jag prata till mig en klipptid trots att frissan var uppbokad över öronen så här efter semestern. Berätta inte för någon för då kanske hennes kunder som stod på väntelistan blir lite sura.

IMG_0867

och så här glad och nyklippt åkte bloggerskan sedan söderöver

IMG_0874

En sväng till ”barnbarnet” i Hunnebostrand hann det också bli, gosig lurvtuss som sängkamrat

IMG_0958

 

Så konstateras att det inte bara varit sol i sommar, varje gång jag varit i Värmland har det regnat.

IMG_0969

 

Under festivalen på Ängsbacka gick det förhållandevis bra men i Charlottenberg fick jag inomhuspool i förtältet.

Så kära läsarinna, jag hoppas detta lilla sammandrag på något sätt ändå kan reparera min försumlighet. även om jag är kvinna och vi tanter ju sällan går av för hackor, så märker jag att jag har vissa problem med att manövrera allting, läsa karta, köra, hitta tältplats, dricka kaffe och dessutom fota och blogga, men jag lär mig, jag lär mig.

Så till vi ses igen säger jag

Aloha, Namaste, Allt gott!

/Tantpåluffen

 

 

 

 

 

Fördelen med att vara kvinna!

20140710-121224-43944792.jpg
Det finns många fördelar med att vara kvinna, en av dem är att det är helt ok för oss att be om hjälp, och att det då alltid finns någon ridderlig gentleman som skyndar ut för att rädda oss.
När jag i morse tog cykeln in till den närbelägna byn för att få mig en kopp morgonkaffe, så fann jag att byns café skulle öppna, om det ALLS öppnade, kl 12.00.
För en inbiten kaffedrickartant kändes tolv som en väl sen timma för morgonkaffe.
Men skam den som ger sig!
Utanför den lokala loppisen såg jag några bybor som satt och sippade kaffe i skuggan under en parasoll. Jag stegade därför in och frågade om det gick för sig att köpa en kopp. Den trevlige herren i butiken kände nog av min nöd så helt gentilt sa han:
-Det är bara att ta för sig!
Halleluja! Morgonen räddad!
Det visade sig bli en mycket givande stund som förutom kaffe ledde till att jag fick mina sandaler lagade och att jag fick ett mycket givande samtal om hur man blir bemött som SD politiker i kommun och landsting, samt bristen på och behovet av föreningskunskap inom Sverigedemokraterna.
Ja, jisses vad man lär sig i jakten på en kopp morgonkaffe!